Bildberättelser från Afghanistan

I boken Bildberättelser från Afghanistan skildras människor och natur i norra delen av landet. Intryck och iakttagelser vävs samman med fakta och funderingar. Bild och text förenas i korta berättelser om vardagslivet, de gästfria och vänliga invånarna, landskapets skönhet och landets uråldriga historia. Texten blir en resa in i bilden och historien - en bildberättelse. I bakgrunden finns den långa ofreden som aldrig verkar ta slut. 

Bildberättelser från Afghanistan, 160 sidor varav 130 bildsidor i färg.

Tryckt hos GML Förlag, Stockholm 2012

Boken finns på biblioteket och till försäljning på Bokus och www.gmlforlag.se

BTJ Lektörsomdöme. BTJ-häfte 8, 2013.

Bo Lamberts bilderbok med kommentarer om Afghanistan överträffar det mesta jag sett om det krigshärjade landet. De många utsökta bilderna är från Norra Afghanistan, från Herat – Mazar-e-Sharif – Takar och Kabul. Lambert förtydligar bilderna och ger dem därmed djup och äkthet. Han beskriver Sidenvägen och Fredagsmoskén, ger interiörer från bilverkstaden, sidenväverier, juvelerarbutiken och bageriet. Men framför allt får man bilder av de vardagliga afghanerna och deras bekymmer över mat och trygghet, porträtt av vanliga människor som är stolta och frihetsälskande. Lambert fogar in historiska notiser i sitt bildberättande som ger tidsperspektiv över Afghanistans många gånger bittra öde med efter varandra rysk invasion, talibanmakt, amerikansk invasion 2001 efter 9/11 fram till dagens situation. För den som vill njuta av det afghanska landskapet i allmänhet och miljön i de nordafghanska städerna och de människor som befolkar dem är Lamberts bok en fantastisk källa. Den avslutas med ordförklaringar, personer och namn, några viktiga årtal, källor och litteraturförteckning. – Per-Åke Walton

Recension, Kulturdelen 2013; Anders Davidson

Den som gör en resa har något att berätta.” Med sin kamera har Bo Lambert rest runt i Afghanistans lugnare landsändar. Ett stort urval fotografier har han nu samlat och ställt samman med egna kommentarer till den vackra boken Bildberättelser från Afghanistan.

I förordet påpekar Bo Lambert, fotografen/författaren, att ”Texter är subjektiva. Bilder likaså. De återger bara ett kort ögonblick av den verklighet som fotografen ser.” De texter som ledsagar de många ögonblicken kallar han bildberättelser: ”funderingar, stämningar och intryck, ungefär som tankarna löpte där och då.” ”Att läsa är att resa” heter det. Så sant. Slå därför följe med Bo Lambert och få upp ögonen för ett Afghanistan media missar.

http://www.kulturdelen.com/2013/04/29/bok-bildberattelser-fran-afghanistan/

Recension, Sydasien, april 2013, Säg Afghanistan och det väcker många associationer, många olika.

Folk mest har dock inte besökt Afghanistan, ‘afghanernas land’. Mycket ofta bygger intryck och ”kunskap” på nyheter förmedlade i media. Nyheter är färskvara, de drabbar öra och öga till synes slumpartat och osorterat. Allt detta är på samma gång oundvikligt och problematiskt; kunskap kräver olika perspektiv, olika bilder. Först när du har många pusselbitar kan du skapa dig en säkrare aning om helheten. Från Herat i västra Afghanistan följer Bo Lambert ett stycke sidenväg med stopp vid hållplatser som Bilverkstaden, Burkashopen och Sidenväveriet. Resan går vidare via Balkh och Kabul med anhalter som Basaren och Brunnen; han besöker Juveleraren, Smeden och Sockerbagaren och fortsätter genom Ghorband till Bamian. Berättelserna bygger Lambert med en bild – eller flera – sida vid sida med korta kommentarer, ofta prosaiska, ibland nästan poetiska, någon gång drar de åt det filosofiska. Med kombinationen fotografi och text lyckas Lambert att undvika att romantisera det ofta svåra, hårda livet i Afghanistan. Upptäckaren Bo Lambert har läst en del av dem som rest i förväg – han nämner bland andra Byron och Myrdal – men utger sig inte för att vara den spränglärde, allvetande berättaren. Han litar på sina egna ögon, redogör för sina egna reflektioner. Naturligtvis vill man ibland säga emot Bo Lambert , visst kan man någon gång tycka att han blir väl kortfattad och stannar på ytan, men dessa tillfällen utgör ett motstånd som också gör att man återkommer till boken inte endast för de miljöer fotografierna fångat.

Sätt samman ‘Afghanistan’ med ‘kvinna’ och du behöver knappast säga ‘förtryck’, bilden sitter redan som etsad på näthinnan och i medvetandet: ikonen – en burqaklädd kvinna. Men den vackert blå burqan döljer dock kvinnan, människan, i en djupare mening än den självklara. Med sin kamera har Bo Lambert rest främst i Afghanistans norra delar, genom de provinser och områden som under det senaste årtiondet varit relativt förskonat från de utländska styrkornas räder, från strider mellan dem och Taliban eller andra motståndsgrupper och de senares attacker. ”I bakgrunden finns kriget, den långa ofreden som aldrig verkar ta slut” , skriver han om det bildmaterial han har sammanställt från sina resor. ”Bildberättelser från Afghanistan” är värd många betraktare/läsare, beredda att fundera vidare och att brottas med de frågor motsägelsefulla bilder ställer. När Bo Lambert berättar om det Afghanistan han uppenbarligen, som så många av oss som rest genom dess dalar, genom pass och över berg och mött människorna, älskar ger han Afghanistan inte bara ett utan många ansikten.

Anders Davidson, http://sydasien.se/kultur/litteratur/recension-bildberattelser-fran-afghanistan/

Recension, Sydasien, april 2013, Säg Afghanistan och det väcker många associationer, många olika.

Folk mest har dock inte besökt Afghanistan, ‘afghanernas land’. Mycket ofta bygger intryck och ”kunskap” på nyheter förmedlade i media. Nyheter är färskvara, de drabbar öra och öga till synes slumpartat och osorterat. Allt detta är på samma gång oundvikligt och problematiskt; kunskap kräver olika perspektiv, olika bilder. Först när du har många pusselbitar kan du skapa dig en säkrare aning om helheten. Från Herat i västra Afghanistan följer Bo Lambert ett stycke sidenväg med stopp vid hållplatser som Bilverkstaden, Burkashopen och Sidenväveriet. Resan går vidare via Balkh och Kabul med anhalter som Basaren och Brunnen; han besöker Juveleraren, Smeden och Sockerbagaren och fortsätter genom Ghorband till Bamian. Berättelserna bygger Lambert med en bild – eller flera – sida vid sida med korta kommentarer, ofta prosaiska, ibland nästan poetiska, någon gång drar de åt det filosofiska. Med kombinationen fotografi och text lyckas Lambert att undvika att romantisera det ofta svåra, hårda livet i Afghanistan. Upptäckaren Bo Lambert har läst en del av dem som rest i förväg – han nämner bland andra Byron och Myrdal – men utger sig inte för att vara den spränglärde, allvetande berättaren. Han litar på sina egna ögon, redogör för sina egna reflektioner. Naturligtvis vill man ibland säga emot Bo Lambert , visst kan man någon gång tycka att han blir väl kortfattad och stannar på ytan, men dessa tillfällen utgör ett motstånd som också gör att man återkommer till boken inte endast för de miljöer fotografierna fångat.

Sätt samman ‘Afghanistan’ med ‘kvinna’ och du behöver knappast säga ‘förtryck’, bilden sitter redan som etsad på näthinnan och i medvetandet: ikonen – en burqaklädd kvinna. Men den vackert blå burqan döljer dock kvinnan, människan, i en djupare mening än den självklara. Med sin kamera har Bo Lambert rest främst i Afghanistans norra delar, genom de provinser och områden som under det senaste årtiondet varit relativt förskonat från de utländska styrkornas räder, från strider mellan dem och Taliban eller andra motståndsgrupper och de senares attacker. ”I bakgrunden finns kriget, den långa ofreden som aldrig verkar ta slut” , skriver han om det bildmaterial han har sammanställt från sina resor. ”Bildberättelser från Afghanistan” är värd många betraktare/läsare, beredda att fundera vidare och att brottas med de frågor motsägelsefulla bilder ställer. När Bo Lambert berättar om det Afghanistan han uppenbarligen, som så många av oss som rest genom dess dalar, genom pass och över berg och mött människorna, älskar ger han Afghanistan inte bara ett utan många ansikten.

Anders Davidson, http://sydasien.se/kultur/litteratur/recension-bildberattelser-fran-afghanistan/

Recension, Försvarsutbildaren 2/2013.

Professor Bo Lambert har i sin bok Bildberättelser från Afghanistan (GML-förlag) gjort ett lyckat försök att beskriva vardagen hos de människor som ofta får offerrollen i massmedias skildringar av Afghanistan. Lambert har i sin bilderbok försökt fånga den ordinära afghanens vardag. I ett land som är uppdelat mellan klaner, etniciteter, regioner och krigsherrar, och en ständig hotbild mot utlänningar, är detta ingen obetydlig utmaning. Lambert har emellertid lyckats bra.

Bortsett från den pågående konflikten, som dominerar massmedias rapportering, är afghanens vardag lika fylld av rutiner, sorge- och glädjeämnen som medborgarens i västvärlden. Företeelserna och innehållet i afghanens vardag skiljer sig väsentligt från vardagen i Sverige. Självförverkligande för ett afghanskt barn kan vara en så enkel sak som att bygga och flyga drake. Att äga en ipad, iphone, eller uppnå status genom att stort antal vänner på Facebook är fortfarande okända livsmål för de afghanska ungdomarna. I jämförelse med vardagen i Sverige är den afghanska minst sagt annorlunda, men Lamberts bok visar att vardagen i allra högsta grad är levande. Det är tydligt att de grundläggande behoven dominerar vardagen, således samma förhållande som för befolkningen i Sverige fram till ett bra stycke in på 1900-talet. När de grundläggande behoven är omhändertagna finns lite utrymme kvar för nöje och kontemplation. Livet i Afghanistan är hårt, men Lambert medvetandegör detta utan att vara etnocentrisk och dömande. Detta ger boken en känsla av att förmedla ett tvärsnitt av den afghanska vardagen, utifrån människornas livsvillkor.

Johan Nyström

Recension, Sydasien, april 2013, Säg Afghaniostan och det väcker många associationer, många olika.

Folk mest har dock inte besökt Afghanistan, ‘afghanernas land’. Mycket ofta bygger intryck och ”kunskap” på nyheter förmedlade i media. Nyheter är färskvara, de drabbar öra och öga till synes slumpartat och osorterat. Allt detta är på samma gång oundvikligt och problematiskt; kunskap kräver olika perspektiv, olika bilder. Först när du har många pusselbitar kan du skapa dig en säkrare aning om helheten. Från Herat i västra Afghanistan följer Bo Lambert ett stycke sidenväg med stopp vid hållplatser som Bilverkstaden, Burkashopen och Sidenväveriet. Resan går vidare via Balkh och Kabul med anhalter som Basaren och Brunnen; han besöker Juveleraren, Smeden och Sockerbagaren och fortsätter genom Ghorband till Bamian. Berättelserna bygger Lambert med en bild – eller flera – sida vid sida med korta kommentarer, ofta prosaiska, ibland nästan poetiska, någon gång drar de åt det filosofiska. Med kombinationen fotografi och text lyckas Lambert att undvika att romantisera det ofta svåra, hårda livet i Afghanistan. Upptäckaren Bo Lambert har läst en del av dem som rest i förväg – han nämner bland andra Byron och Myrdal – men utger sig inte för att vara den spränglärde, allvetande berättaren. Han litar på sina egna ögon, redogör för sina egna reflektioner. Naturligtvis vill man ibland säga emot Bo Lambert , visst kan man någon gång tycka att han blir väl kortfattad och stannar på ytan, men dessa tillfällen utgör ett motstånd som också gör att man återkommer till boken inte endast för de miljöer fotografierna fångat.

Sätt samman ‘Afghanistan’ med ‘kvinna’ och du behöver knappast säga ‘förtryck’, bilden sitter redan som etsad på näthinnan och i medvetandet: ikonen – en burqaklädd kvinna. Men den vackert blå burqan döljer dock kvinnan, människan, i en djupare mening än den självklara. Med sin kamera har Bo Lambert rest främst i Afghanistans norra delar, genom de provinser och områden som under det senaste årtiondet varit relativt förskonat från de utländska styrkornas räder, från strider mellan dem och Taliban eller andra motståndsgrupper och de senares attacker. ”I bakgrunden finns kriget, den långa ofreden som aldrig verkar ta slut” , skriver han om det bildmaterial han har sammanställt från sina resor. ”Bildberättelser från Afghanistan” är värd många betraktare/läsare, beredda att fundera vidare och att brottas med de frågor motsägelsefulla bilder ställer. När Bo Lambert berättar om det Afghanistan han uppenbarligen, som så många av oss som rest genom dess dalar, genom pass och över berg och mött människorna, älskar ger han Afghanistan inte bara ett utan många ansikten.

Anders Davidson, http://sydasien.se/kultur/litteratur/recension-bildberattelser-fran-afghanistan/ 

Recension, Försvarsutbildaren 2/2013.

Professor Bo Lambert har i sin bok Bildberättelser från Afghanistan (GML-förlag) gjort ett lyckat försök att beskriva vardagen hos de människor som ofta får offerrollen i massmedias skildringar av Afghanistan. Lambert har i sin bilderbok försökt fånga den ordinära afghanens vardag. I ett land som är uppdelat mellan klaner, etniciteter, regioner och krigsherrar, och en ständig hotbild mot utlänningar, är detta ingen obetydlig utmaning. Lambert har emellertid lyckats bra.

Bortsett från den pågående konflikten, som dominerar massmedias rapportering, är afghanens vardag lika fylld av rutiner, sorge- och glädjeämnen som medborgarens i västvärlden. Företeelserna och innehållet i afghanens vardag skiljer sig väsentligt från vardagen i Sverige. Självförverkligande för ett afghanskt barn kan vara en så enkel sak som att bygga och flyga drake. Att äga en ipad, iphone, eller uppnå status genom att stort antal vänner på Facebook är fortfarande okända livsmål för de afghanska ungdomarna. I jämförelse med vardagen i Sverige är den afghanska minst sagt annorlunda, men Lamberts bok visar att vardagen i allra högsta grad är levande. Det är tydligt att de grundläggande behoven dominerar vardagen, således samma förhållande som för befolkningen i Sverige fram till ett bra stycke in på 1900-talet. När de grundläggande behoven är omhändertagna finns lite utrymme kvar för nöje och kontemplation. Livet i Afghanistan är hårt, men Lambert medvetandegör detta utan att vara etnocentrisk och dömande. Detta ger boken en känsla av att förmedla ett tvärsnitt av den afghanska vardagen, utifrån människornas livsvillkor.

Johan Nyström