Kulturdelen.se
”Den som gör en resa har något att berätta.”
Med sin kamera har Bo Lambert rest runt i Afghanistans lugnare landsändar. Ett stort urval fotografier har han nu samlat och ställt samman med egna kommentarer till den vackra boken Bildberättelser från Afghanistan.
I förordet påpekar Bo Lambert, fotografen/författaren, att ”Texter är subjektiva. Bilder likaså. De återger bara ett kort ögonblick av den verklighet som fotografen ser.” De texter som ledsagar de många ögonblicken kallar han bildberättelser: ”funderingar, stämningar och intryck, ungefär som tankarna löpte där och då.”
Bo Lambert är ett trevligt ressällskap, nyfiken på de människor och miljöer han möter på sin rundresa. Iakttagelserna inbjuder till ett lågmält samtal med utrymme för frågor och ibland invändningar. Just det lockar mig tillbaka till tidigare uppslag i boken, får mig att bläddra fram och åter, får mig att titta noga.Bildberättelser från Afghanistan är inte en reportagebok eller rapportbok som tränger djupt i den afghanska myllan, de är snarare turistens hågkomster vid hemkomsten. Ändå fördjupar Lamberts fotografier och minnesanteckningar den sammantagna bilden av dessa drabbade, kämpande människors vardag och historia. Kanske bidrar nyanseringarna till en ökad förståelse. Förhoppningsvis.
”Att läsa är att resa” heter det. Så sant. Slå därför följe med Bo Lambert och få upp ögonen för ett Afghanistan media missar.
Anders Davidson
http://www.kulturdelen.com/2013/04/29/bok-bildberattelser-fran-afghanistan/
Sydasien.se
S
äg
"Afghanistan” och det väcker många associationer, många
olika.
Beroende
på den kontakt med landet de du talar med har eller haft.
Folk
mest har dock inte besökt Afghanistan, ‘afghanernas land’.
Mycket ofta bygger intryck och ”kunskap” på nyheter förmedlade
i media. Nyheter är färskvara, de drabbar öra och öga till synes
slumpartat och osorterat.
Allt
detta är på samma gång oundvikligt och problematiskt; kunskap
kräver olika perspektiv, olika bilder. Först när du har många
pusselbitar kan du skapa dig en säkrare aning om helheten.
Sätt
samman ‘Afghanistan’ med ‘kvinna’ och du behöver knappast
säga ‘förtryck’, bilden sitter redan som etsad på näthinnan
och i medvetandet: ikonen – en burqaklädd kvinna. Men den vackert
blå burqan döljer dock kvinnan, människan, i en djupare mening än
den självklara.
Med
sin kamera har Bo Lambert rest främst i Afghanistans norra delar,
genom de provinser och områden som under det senaste årtiondet
varit relativt förskonat från de utländska styrkornas räder, från
strider mellan dem och Taliban eller andra motståndsgrupper och de
senares attacker.
”I
bakgrunden finns kriget, den långa ofreden som aldrig verkar ta
slut”
,
skriver han om det bildmaterial han har sammanställt från sina
resor.
När
Bo Lambert berättar om det Afghanistan han uppenbarligen, som så
många av oss som rest genom dess dalar, genom pass och över berg
och mött människorna, älskar ger han Afghanistan inte bara ett
utan många ansikten.
Från
Herat i västra Afghanistan följer Bo Lambert ett stycke sidenväg
med stopp vid hållplatser som Bilverkstaden, Burkashopen och
Sidenväveriet. Resan går vidare via Balkh och Kabul med anhalter
som Basaren och Brunnen; han besöker Juveleraren, Smeden och
Sockerbagaren och fortsätter genom Ghorband till Bamian.
Berättelserna
bygger Lambert med en bild – eller flera – sida vid sida med
korta kommentarer, ofta prosaiska, ibland nästan poetiska, någon
gång drar de åt det filosofiska. Med kombinationen fotografi och
text lyckas Lambert att undvika att romantisera det ofta svåra,
hårda livet i Afghanistan.
Upptäckaren
Bo Lambert har läst en del av dem som rest i förväg – han nämner
bland andra Byron och Myrdal – men utger sig inte för att vara den
spränglärde, allvetande berättaren. Han litar på sina egna ögon,
redogör för sina egna reflektioner.
Naturligtvis
vill man ibland säga emot Bo Lambert
,
visst kan man någon gång tycka att han blir väl kortfattad och
stannar på ytan, men dessa tillfällen utgör ett motstånd som
också gör att man återkommer till boken inte endast för de
miljöer fotografierna fångat.
Lika
uppenbart som att Bo Lambert förälskat sig i detta land, dessa folk
och människor är att den nyfikna fotografen reser från Kabul till
Panjshirdalen med en glimt i ögat. Därför tittar så många av dem
han porträtterat rakt in i kameralinsen, de möter den främmande
mannens blick: stolta och lika nyfikna som
betraktaren/fotografen/resenären.
”Bildberättelser
från Afghanistan” är värd många betraktare/läsare, beredda att
fundera vidare och att brottas med de frågor motsägelsefulla bilder
ställer.
Anders
Davidson
Publicerat:
29
april, 2013
Sydasien.se
http://sydasien.se/kultur/litteratur/recension-bildberattelser-fran-afghanistan/
Försvarsutbildaren 2/2013, sid 27
Professor Bo Lambert har i sin bok Bildberättelser från Afghanistan (GML-förlag) gjort ett lyckat försök att beskriva vardagen hos de människor som ofta får offerrollen i massmedias skildringar av Afghanistan. Lambert har i sin bilderbok försökt fånga den ordinära afghanens vardag. I ett land som är uppdelat mellan klaner, etniciteter, regioner och krigsherrar, och en ständig hotbild mot utlänningar, är detta ingen obetydlig utmaning. Lambert har emellertid lyckats bra.
Bortsett från den pågående konflikten, som dominerar massmedias rapportering, är afghanens vardag lika fylld av rutiner, sorge- och glädjeämnen som medborgarens i västvärlden. Företeelserna och innehållet i afghanens vardag skiljer sig väsentligt från vardagen i Sverige. Självförverkligande för ett afghanskt barn kan vara en så enkel sak som att bygga och flyga drake. Att äga en ipad, iphone, eller uppnå status genom att stort antal vänner på Facebook är fortfarande okända livsmål för de afghanska ungdomarna. I jämförelse med vardagen i Sverige är den afghanska minst sagt annorlunda, men Lamberts bok visar att vardagen i allra högsta grad är levande. Det är tydligt att de grundläggande behoven dominerar vardagen, således samma förhållande som för befolkningen i Sverige fram till ett bra stycke in på 1900-talet. När de grundläggande behoven är omhändertagna finns lite utrymme kvar för nöje och kontemplation. Livet i Afghanistan är hårt, men Lambert medvetliggör detta utan att vara etnocentrisk och dömande. Detta ger boken en känsla av att förmedla ett tvärsnitt av den afghanska vardagen, utifrån människornas livsvillkor. Johan Nyström
BTJ
Lektörsomdöme.
BTJ-häfte 8, 2013.
Bo
Lamberts bilderbok med kommentarer om Afghanistan överträffar det
mesta jag sett om det krigshärjade landet. De många utsökta
bilderna är från Norra Afghanistan, från Herat – Mazar-e-Sharif
– Takar och Kabul. Lambert förtydligar bilderna och ger dem därmed
djup och äkthet. Han beskriver Sidenvägen och Fredagsmoskén, ger
interiörer från bilverkstaden, sidenväverier, juvelerarbutiken och
bageriet. Men framför allt får man bilder av de vardagliga
afghanerna och deras bekymmer över mat och trygghet, porträtt av
vanliga människor som är stolta och frihetsälskande. Lambert fogar
in historiska notiser i sitt bildberättande som ger tidsperspektiv
över Afghanistans många gånger bittra öde med efter varandra rysk
invasion, talibanmakt, amerikansk invasion 2001 efter 9/11 fram till
dagens situation. För den som vill njuta av det afghanska landskapet
i allmänhet och miljön i de nordafghanska städerna och de
människor som befolkar dem är Lamberts bok en fantastisk källa.
Den avslutas med ordförklaringar, personer och namn, några viktiga
årtal, källor och litteraturförteckning. – Per-Åke Walton
STRÖVTÅG I MALAGA
I
BTJ.häftet nr 11 2019 skriver lektören Christer Olsson om Strövtåg
i Malaga att författaren "är en mycket erfaren ciceron och har
en sublim förmåga att levandegöra de många natur-och
kulturmiljöerna. De väl avvägda och insprängda kulturhistoriska
notiserna stimulerar intresset ..." Om bilderna sägs att de är
av hög kvalitet och "står i god samklang med de
kulturhistoriska kommentarerna och kartorna." Recensionen
avlsutas med omdömet att "denna lättlästa bok ger inspiration
att besöka Malaga men är även utmärkt för hemmaresenären."